motsatsrelationer.blogg.se

 

Jag vaknar till under natten. Inser att jag befinner mig i ett tält. Det enda som skiljer mellan inne och ute är ett tunt grönfärgat tyg.

 

Ett ljud, som om någon skrapar i gruset. Min konstant förkylda kropp är kall och trött, vill inte agera på vad som potentiellt skulle kunna vara en fara. Förmodligen är det bara ett djur. I tältet bredvid har vi en morakniv, utifall att. Jag krymper ihop närmre dig, precis som när man var liten och blundade för att skydda sig mot mörkret.

 

Vi pratade om oro kvällen innan när vi satt kring brasan. A sa att hon alltid vaknar med samma känsla, att hon inte har bra och dåliga dagar på det sättet som vi menar. Men i min mage låg den och ruvade, orosfågeln. Konstant på vakt och redo att gå till attack, men elden och era ansikten som lystes upp av flammorna höll den tillbaka.

 

På båten tillbaka till stan plingade min mobil till. Ett mms. Okänd avsändare, men jag förstod att det var du. Genomtänkt och spontant. Jag blev lite för glad, ofrivilligt. Något jag skulle ångra. Det är du och alla dina föregångare som tar ifrån mig känslan av självständighet, min frivilliga ensamhet som utan er aldrig hade känts ensam.