rutiner och märken
Jag skriver inte något längre. Tiden räcker inte till som det brukar heta. Har mina rutiner istället. Det är sådant som jag upprepar om och om igen, som jag upprepat i veckor. Pratar med mina vänner om rutiner, att de är bra att ha. De får mig att må bra säger jag, de ger mig balans. Mån, tis, ons. Men det går så snabbt allting, hinner inte med en paus, en liten break för att reflektera. Är mest glad hela tiden, så antar att det är bra. Men har något behov av att få distans, jag vill känna att jag är med. I det jag gör och vart jag ska.
På mina ben sitter gula och röda märken, de stannade kvar när stämpeln på handledens vener försvann. Spår från utekvällar. Jag är inte trött på dem än, även fast jag glömmer att jag fyllt tjugofyra och har heltidstjänst nu.