Nu en kväll
Avlägsna motorljud utanför fönstret. Precis som det alltid låter här på kvällarna. Mina babyhår som aldrig blir vuxna kittlar mig strax ovanför läppen och jag föser varsamt bort dem med ena handen. Jag tappar hår i mängder, de faller av mig utan motstånd när jag drar borsten genom håret eller när jag masserar in schampo i hårbotten. Jag tycker att jag är varsam, men de faller ändå till golvet och till duschventilen, i mängder.
Jag tänker att han aldrig gav mig några komplimanger, aldrig genom ord. Men jag kommer ihåg att han berömde mitt hår. Han drog borsten genom håret redan första gången vi sågs och sa att det var fint. När det blev fuktigt och sedan krulligt och jag beklagade mig en av de första kvällarna, protesterade han, sa att han gillade det.
Snart har det gått tre veckor sedan vi sågs igen, två veckor sedan vi hördes. Även innan den gången för tre veckor sedan tänkte jag att vi inte skulle höras igen. Men den här gången är jag säker. Hans namn ploppar upp så fort jag går in i chatten, och då tänker jag på honom lite grann. Eller tänker tanken att det är konstigt allting. Men resten av tiden är jag faktiskt ganska fri.